Sällskapet tog de första stegen ut i Laponias vildmarker på eftermiddagen 12/08. De första kilometerna kantades av svår terräng och mygg, men stämningen var trots det förväntansfull och vädret trots allt vackert. Martin Saxlind skriver om händelseförloppet här.

Första dagens vandring var snabbt över då den börjat så sent. Man slog således läger på en upphöjd plats strax under trädgränsen i stora sjöfallets nationalpark.

Andra dagens vandring inleddes med ett sällsamt omen i form av en nyfiken räv som oblygt strosade runt lägret under tiden man packade ihop detsamma. Den lät sig matas med torkat kött och kom mycket nära, som bilderna visar.

Räven stannade kvar när man begav sig men lämnade ett glatt minne. Dock inte det sista dagen skulle bjuda på.

Det var ett trött sällskap som lade sig till ro i tälten här. Man hade förvanskat en lämplig lägerplats några kilometer tillbaka för att lägga en större sträcka bakom sig, men fick gå längre än väntat innan man hittat en ny och äntligen fick mat och vila. Följande dag skulle man ta sig in i Sarek.

Väl inne i Sarek slog man läger omgående efter en tämligen händelselös dag. Den största strapatsen väntade dagen efter.
Dag fyra skulle vara en dagstur till toppen, så packningen var lätt och behändig men turen tog hela dagen och vädret satte stopp för toppbestigningen.

Efter dagsvandring och proviantering började vinden blåsa upp till orkan och tvingade sällskapet att bryta läger. En sista bild togs på stormfronten som tornade upp sig i fjärran innan man hastigt packade ihop och gav sig på flykt. Martin Saxlind skrev utförligt om den dramatiska natt som följde på nordfront.

Dagen efter, när man sovit några timmar, följde en beslutsam marsch utan lunch- och middagspauser tillbaka till bilen. Vinden hade mojnat och solen sken igen, men krafterna var sinande. lättnaden när man först kunde se målet var stor.

En synnerligen strapatsrik och utmanande färd, men minnen för livet för samtliga inblandade. Skönheten gjordes så mycket mer påtaglig och respektingivande av kraften den bebodde. Vidderna kantade av bergstoppar och glaciärer, det obetydliga utrymme en människa däri tog upp, och kontrasten däremellan undflyr alla beskrivningar man med ord skulle kunna måla upp för den som inte själv upplevt det.

Magnifikt!